söndag 15 oktober 2017

Bitte Aulén - en genuin öländska född och uppvuxen i Eksjö - som har gått ur tiden

Igår kunde vi läsa i bladet  att Bitte Aulén i förra veckan sedan gått ur tiden och även läsa lite om hennes livsgärning. Hon tillhörde väl de sista av det gamla gardet ursprungliga sommarölänningar i Köpingsvik som med tiden blev ölänningar på riktigt. 
Bitte (egentligen Brita) föddes för 93 år sedan och kom att tillbringa alla sina somrar på Öland, de första åren inne i Borgholm men sedan vid Köpings klint, där fadern Emil "Palle" Törnborg lät uppföra sommarstugan "Pallebo" strax intill det två meter höga vattenfallet, som än idag hörs brusa på vårarna. Där rotade sig Bitte så väl att hon fann sin blivande man, biskop Gustaf Auléns son Bengt-Olof ("Boa") tvärs över vägen (Kolstad kyrkgata), där biskopen med familj bodde på somrarna. 
Efter pensioneringen blev paret bofasta i ett hus som de låtit bygga på samma tomt som "Pallebo", och där dom gärna förevisade sitt vattenfall för intresserade som kom förbi. Både Bitte och Boa kom att bli mycket engagerade i bygden. Som änka kom Bitte så småningom att bli något av bygdens "Grand Old Lady". Även om hon själv var mycket anspråkslös kring sin person, så var hon inte rädd för att bjuda på sig själv. 
Minns härom året när hon ordnade en utställning med sin barndoms leksaker på Borgholms bibliotek - väldigt spännande att titta på och typisk för sin tid och sin miljö. Hon föreläste om sina textilier - bl a vet vid en av dom trevliga kafékvällar med Köping-Egby hembygdsförening i Gamla Skolehuset där jag haft tillfälle att vara med. 
Senast jag träffade Bitte var i somras vid en kvällsträff med "Kaffetuppens vänner", där jag tillsammans med Bitte och bröderna Ulf och Torbjörn Larsson skulle berätta minnen från vår barndoms somrar i Köpingsvik, på så vis att Bitte berättade om sitt trettiotal och framåt när samhället fortfarande hette Gröndal och vi andra fick hålla oss till det sena 40-talet och 50-talet då det hade blivit Köpingsvik. 
Att Bitte då beredvilligt ställde upp fast hon då var märkbart trött, var på något sätt typiskt för henne. Hon ville alltid bidra med vad hon kunde! 
Köpingsviks kulturliv blir inte detsamma utan Bitte. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar