I lördags för en vecka sedan fanns det i Ölandsbladet en insändare från mig med följande innehåll:
EN FARLIG LITEN MYSFARBROR SOM ÄR VAN ATT FÅ SOM HAN VILL
Har hört Stefan Carlsson vid ett par av hans välregisserade föreställningar nu i maj, och i stort sett vartenda ord verkar vara inlärt utantill och samma lustiga små vitsar återkommer varje gång. Alla får ordet och får säga vad dom vill vid dessa tillfällen och det verkar väldigt öppet och bra.
Han uppträder som en fryntlig liten mysfarbror och inleder med ”Vem är Stefan?” och en uppräkning av sina många fina titlar och uppdrag – t ex efter landshövdingeskapet för Kalmar län generaldirektör för finansdepartementet! Ingenting om att han är socialdemokrat och ända sedan tiden som landshövding en uttalad förespråkare för sammanslagning av ölandskommunerna!
Han är van att få som han vill och vet hur han ska komma dit. När han låtsas att opartiskt lägga fram fakta, så har han SJÄLV valt vilka fakta som ska läggas fram. Vad som ska finnas i dom positiva rutorna och vad som ska finnas i dom negativa rutorna för olika alternativ, det har han själv plitat dit.
Han lägger också fram TRE olika alternativ för ölänningarna:
1. ha det ungefär som nu med två kommuner där ”ingenting förändras
2. ha två kommuner med betydligt mer samarbete, eller
3. slå ihop båda kommunerna till en enda.
Finns det någon vettig anledning att komma med TRE alternativ när det egentligen handlar om ifall det ska vara en eller två kommuner på Öland?
Den enda anledningen torde vara att om t ex 25 procent väljer alternativ 1, 30 procent väljer alternativ 2 och 40 procent väljer alternativ 3, så kan sammanslagningsförespråkarna säga att deras alternativ 3 har vunnit eftersom detta med sina 40 procent fick störst stöd - trots att alternativ 1 och 2, d v s de som vill att det ska vara två kommuner på Öland blev betydligt fler med sina 55 procent tillsammans.
Med TRE alternativ istället för JA eller NEJ är det lätt att manipulera kring ett folkomröstningsresultat, det minns vi från kärnkraftsomröstningen 1980.
Oavsett vad som händer längs vägen till en folkomröstning och vad ölänningarna tycker, så är det ingen tvekan om att Stefan Carlsson kommer att föreslå en sammanslagning av ölandskommunerna, en sammanslagning som skulle bli hans revansch och den slutliga fjädern i hans hatt!
Manipulationen är redan i full gång.
Per Lublin
Ni kanske redan har läst den i bladet.
Vem är Stefan? Ingenting om att han är socialdemokrat
och uttalad förespråkare för sammanslagning
Har själv valt vilka "fakta" som ska läggas fram ...
... och själv plitat i vad som ska stå i olika rutorna ...
... för respektive alternativ ...
... och här är det som han tänker se till ska vinna - att slå samman kommunerna!
Innan jag skrev insändaren hade jag varit på två sådana möten - utannonserade för "information i en mycket väsentlig framtidsfråga för Öland" med vår förre landshövding Stefan Carlsson, dels i Byxelkrok den 2 maj och dels i Löttorp den 16 i samma månad. Samma stuk på båda mötena med den enda skillnaden att i Byxelkrok var det en medhavd sekreterare från Borgholms stadshus som både fixade fikat och skötte bildvisningskanonen, medan det i Löttorp var folk från bygdegården som skötte trakteringen åt dom som kom till mötet.
I Byxelkrok var vi totalt 22 personer som brytt oss om att komma dit (inklusive förre landshövdingen och sekreteraren från stadshuset) och ungefär hälften av oss 22 var politiker. Till mötet i Löttorp kom hela 38 personer, däribland kommunalrådet och kommunfullmäktiges ordförande.
Efter att jag skickat in insändaren så var jag med på det återstående öppna mötet i som förre landshövdingen höll i vår kommun och som bara bekräftade bilden av det hela som jag beskrivit det i insändaren. Det var i Folkets hus i Borgholm den 3 maj och dit kom 36 personer (om vi nu får räkna in kommunalrådet, landshövdingen och mig en gång till). Landshövdingen drog samma vitsar och lade ut texten på precis samma sätt, med samma bilder och samma högst egna beskrivningar av läget. Och alla som var där fick möjlighet att komma till tals - samt fika med kanelsnäckor och kakor i pausen.
Då fick jag veta att det skulle bli ytterligare ett möte - dom har bett mig komma till Gårdby också, som Stefan Carlsson uttryckte det.
Eftersom det kunde vara intressant för mig att höra hur man såg på saken även på östra sidan, så åkte jag dit i tron att det skulle komma dit folk även från Långlöt och Runsten, som ju har rätt så nära till Gårdby.
Men till mötet i Gårdby - som ägde rum i bygdegården Sandgårdsborg i tisdags och var utannonserat i lördagstidningen med uppmaningen "- Kom och gör din röst hörd i en mycket väsentlig framtidsfråga för Öland" och undertecknad av "Stefan Carlsson projektledare" - kom det totalt bara 15 personer (om man inräknar en politiker från Mörbylånga som kom dit en minut innan mötet skulle sluta) och ingen av dem var från vår kommun mer än jag och Stefan Carlsson själv, som ju bor i Djupvik. Intresset verkar ha falnat.
Inte många kom för att lyssna på Stefan Carlsson i Byxelkrok. Men när väl alla var på plats var vi i alla fall 22 (inklusive f d landshövdingen själv)
Fler blev det i bygdegården i Löttorp.Till slut 38
På Folkets hus i Borgholm blev vi 36 ...
... och i Gårdby till slut 15 (allt med Stefan Carlsson inräknad)
När Stefan Carlsson fick se mig i lokalen Gårdby kom han fram och hälsade och tog i hand och sa att han tyckte att det var en bra insändare som jag hade skrivit och kallade den till och med för "ledarartikel". En farlig lite mysfarbror tillgriper gärna smicker, oavsett vad han egentligen tycker. Han visar aldrig upprördhet öppet, han vill ju verka mysig.
Sedan ställde han sig framför scenen och hälsade han alla "velkåmmna" och berättade skrattande inför alla om min "tidningsledare":
"- Var det en farlig liten mysgubbe du kallade mig? Eller mysfarbror var de visst. Hahaha."
" - ... mysfarbror var det visst. Hahaha."
"- dom kallar dom klyktattare för att dom hade Y på bilen!"
Sen kom det sedvanliga föredraget där han brukar betona att i Jämtland är man jämte och att jämtar kallar dom som bor i Västernorrland för klyktattare för att dom hade Y på bilen och att i Skåne, där är man skåning o s v. Och när han som vanligt kom till frågan "Vet ni vad jämtarna kallar dom som bor i Västernorrland?", då kunde inte jag hålla mig utan sa:
" - Klyktattare, brukar du säjja."
Jag tror att Stefan Carlsson kom av sig lite av det, för han hoppade sedan helt över frågan om hur stort avståndet mellan Malmö och Lund var - innan han kom på plats och fick ena Skåne - och som han varje gång själv besvarat med:
"- Jordens omkrets minus två mil!"
Får väl be om ursäkt för att jag råkade störa hans upplägg en aning.
Men å andra sidan är det inte mycket som stör Stefan Carlsson. Eller ens rör honom i ryggen. Han går mestadels på som en väl inprogrammerade robot och hans mål är uppenbart - att slå samman kommunerna. Han är ju sedan gammalt en sammanslagningsivrare i alla sammanhang.
Går på som en inprogrammerad robot
Förre landshövding Stefan Carlsson har avslutat varje möte på sin turné över Öland med att be alla närvarande att skicka in sina synpunkter till honom. Varför ska man det? När han ju redan har bestämt vilket förslag han ska ge till politikerna i höst! Det kan inga inkomna synpunkter rubba på. Och politikerna har - i sin tur - redan bestämt sig för hur dom ska ställa sig till det - d v s dom tänker gå vidare med nästa steg för en sammanslagning av ölandskommunerna. Det är ju ingen slump att dom valt just Stefan Carlsson till att genomföra sitt "projekt".
Ty politiker är ett släkte som mycket hellre vill ha positioner i en stor kommun än i en liten. Att vara kommunalråd eller ledamot i en större kommun ger mer status än att vara det i en mindre. Och kan också ge högre arvode. Dom pratar redan förväntansfullt om att en sammanslagen ölandskommun skulle bli den fjärde största i länet!
Vad en storkommun samtidigt innebär för medborgarna ifråga om demokrati, närhet till politiker, möjligheter till inflytande och närhet till kommunal service är för politikerna inte lika betydelsefullt.
Närheten tycker politikerna gott går att ersätta med IT-teknik. Vid mötet i Byxelkrok råkade jag påtala att man inte gärna kan ersätta en lanthandel med IT-teknik. Det handlar inte bara om att kunna beställa varor via nätet och få dem distribuerade på något sätt utan att det även handlar också om den sociala kontakt med möjligheter till dagligt umgänge på orten som en lanthandel ger. - Har du inte hört talas om Fejjsbok? blev jag då avsnäst med från en gammal moderatpolitiker längst upp på norra Öland som allmänt går under namnet "Bryggan".
Stordrift har på sikt aldrig visat sig särskilt lyckosam. Det gäller i de flesta sammanhang - antingen det handlar om mejeriföreningar, polisdistrikt eller kommuner - och sammanslagningarna sker ofta etappvis tills människornas möjligheter till inflytande blir så nära noll man kan komma.
På mötet i Byxelkrok fanns det en även en politiker som nu står på Dåtid Ölands lista, kompis till Bryggan fast tidigare socialdemokrat, som uttryckte sin mening att politikerna - "som ju ändå är valda" - själva skulle kunna ta beslut om en kommunsammanslagning utan att behöva ha en ny folkomröstning.
För egen del anser jag att saken är solklar. Ölänningarna har ju redan sagt sitt vid en folkomröstning för nio år sedan (inte tio som Stefan Carlsson envisas med att säga)! Och där blev det ett övervägande nej till en kommunsammanslagning. Detta nej måste respekteras längre än under bara en tioårsperiod.
Hela denna kostsamma cirkus med en kringresande före detta landshövding fyra månader före ett val är bara ett sätt att försöka få bort fokus från de verkligt viktiga frågorna för Borgholms kommun, där väljarna ska ha möjlighet att säga sitt den 9 september! Samtidigt som det ska ge sken av att ölänningarna nu har fått opartisk information så att dom nu är klokare, underförstått att dom inte visste vad dom gjorde vid folkomröstningen 2009.
Att totalt kanske endast 200 personer på hela Öland - av Ölands hela befolkning på 26 000 invånare - har kommit till något av Stefan Carlssons många möten innebär att endast 1 % av befolkningen är intresserad av frågan. Den kan väl egentligen inte vara mer död än så!
Foto: Per Lublin
Vill du se mina senaste inlägg, klicka HÄR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar